Morphene

Eller iaf nästan nästan klart. Har varit och hämtat skötbordet idag. Köpte det i lördags men hade inte räknat med att den skulle levereras "hel". Alla andra möbler man köper måste man ju bygga ihop själv, men inte denna. Alltså fick vi inte in den i bilen, så vi fick låna bil och bärhjälp och hämta den idag ist. Föräldrar är bra ibland
Så nu är det mesta fixat, men det är en massa uppackande, lite möblerande och en massa städande kvar. Tycker inte att jag gör annat än städar om dagarna, det tar ju aldrig slut.
Men det viktigaste är nu klart och det är såå skönt.

Var hos bm idag och allt var bra, både tester o bebis. M var oxå med, men hon fick sitta med böcker o leksaker i väntrummet. Hon gillar inte magen *ler lite*
Hon väntar väldigt på bebis, men hon tycker att magen är lite läskig och då får hon vänta där så hon slipper allt prat om magen. Fast P kom rätt snart o hämtade henne.
Så nu har man journaler o papper som skall med till förlossningen. Hon skrev att jag inte hade ngr förväntningar på förlossningen och att jag vill ta det som det kommer + att jag vill ha med P HELA tiden. Det känns bra att det står så att dom är beredda på det från början. Hon skrev oxå att jag inte vill ha ngt tjat ang ammningen. Alltså jag vill amma om det funkar, men jag tänker inte tvinga fram ngt eftersom ersättning funkar precis lika bra. M fick det och hon är ju fullt frisk och välmående
Hursomhelst känns det som jag är klar för förlossning nu. Jag är ju fortfarande lite orolig, men det har minskat jättemkt sen vi var på samtal.
Sen blir det väl bm varje vecka - så det här skall nog gå bra..

Igår var vi på samtal och det gick jättebra - till slut.
Jag mådde dåligt på alla sätt, men när vi kom in och fick vänta i korridoren utanför där vi skulle pr med läkaren, var det såå nära att jag gick/sprang därifrån. I ett rum brevid var det ngn som antingen födde barn el blev torterad och jag fick panik. Dom ljuden ville jag INTE höra. Men min älskling har en otrolig förmåga att kunna trösta o stötta, så vi stannade. Vi kom tillslut in till läkaren, som förövrigt var svensk/norsk/finsk? el ngt liknande. Han var iaf väldigt trevlig och lätt att pr med. Det var inte alls skrämmande och jag kommer ihåg hela samtalet (nästan). *ler*
Ett oväntat ul blev det oxå, det var vi inte beredda på, men det är ju alltid underbart att se bebis. En helt normalstor bebis var det, fixerad o allt. OCH sen fick vi reda på att det är en h*n oxå
Det känns lite konstigt att plötsligt veta eftersom jag inte har haft ngn aning alls. Med M så "visste" jag ju, men nu har jag inte haft ngn sån känsla öht.
Höll på att svimma när jag låg där oxå. Jag kan inte ligga för länge på rygg, knappt alls faktiskt, så efter en stund började jag svettas kopiöst, rummet snurrade och både P och läkaren lät som humlor när dom pratade, men då var det klart o jag kunde sätta mig upp igen och då blev det bättre efter en liten stund. Detta vågade jag inte tala om för läkaren heller. Även om han var snäll så vet man aldrig, han kanske hade tvingat mig att stanna om han trodde att det var ngt fel på mig. För läkare är lömska typer..

Meen, allt gick ju bra och min oro är, konstigt nog, nästan helt borta. Kanske är det bara lugnet före stormen, jag har ju fortfarande tid att bli stressad/orolig/livrädd igen, men jag tror inte det. Läkaren sade att jag har alla förutsättningar för att det skall bli en jättebra förlossning, och jag tror honom faktiskt. Man vet ju aldrig, men just nu känner jag mig iaf helt lugn .

Hmmmm....




Fortsätter testa lite här igen då, eftersom min andra blogg verkar ha försvunnit.